1826-1900 American painter. He was a leading representative of the second generation of the HUDSON RIVER SCHOOL, who made an important contribution to American landscape painting in the 1850s and 1860s. The son of a wealthy and prominent businessman, he studied briefly in Hartford with two local artists, Alexander Hamilton Emmons (1816-84) and Benjamin Hutchins Coe (1799-1883). Thanks to the influence of the Hartford patron DANIEL WADSWORTH, in 1844 he became the first pupil accepted by Thomas Cole.   Related Paintings of Frederic E.Church :. | Rain Forest,jamaica,West Indies | Interior of the Temple of Bacchus,Baalbek,Syria | Twililght | Syria by the Sea | View of the Acropolis,Athens |
Related Artists:
Pankiewicz, Jozef
1866-1940 Jozef Pankiewicz (Lublin November 29 1866 - July 4 1940) was a Polish painter, graphic artist, and pedagogue. In his summer years he studied under Wojciech Gerson and Alexander Kaminski. He travelled to Saint Petersburg with Władysław Podkowinski after winning a scholarship to the Imperial Academy of Arts there. In 1889, both artists left for Paris.
George Adolphus Storey
(1834-1919), Painter was an English portrait painter, genre painter and illustrator. Storey was born in London, but educated in Paris. When he returned to London, he worked briefly for an architect before studying under J. M. Leigh and J.L. Dulong. Though not a pupil he was also encouraged by William Behnes the sculptor, whose studio he visited. He exhibited at the Royal Academy from 1852 and studied at the Royal Academy schools from 1854. He was strongly incluenced by the Pre-Raphaelites but gave them up under influence of Charles Robert Leslie. Storey worked in North London, establishing a reputation as a genre and portrait painter, and also as an illustrator. He drew elegant pictures of middle class people for love stories and the like. Storey became ARA in 1875 and was a member of the Arts Club from 1874-95. He exhibited at the British Institution, the Royal Society of British Artists in Suffolk Street and the New Watercolour Society. He also published his autobiography in 1899, containing valuable information about the St John's Wood Clique, of which he was a member until he moved to Hampstead. From 1900, he was also the Professor of Perspective at the Royal Academy, and became RA in 1914.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.